Det är nåt förbannat höstmörker som gnager sönder mig precis i början av november.Sveriges värsta månad har bara börjat. Jag går i vinterskor redan,nästan bara för att visa att jag faktiskt är förberedd i år.Jag tänker inte hamna i fällan av övergivenhet varenda förbannade år den värsta månaden bestämmer sig för att klampa in i ett redan trasigt hjärta. Stannar upp. Och vilar mot människor jag kanske inte borde ta stöd mot. För att det är farligt och dumt. Jag vet att det finns en människa som håller i den sköra november trådens lycka. och han får hålla allt tills vidare.

För jag är dum, naiv, blåögd och trasig.

---

bombom. Jag publicerar sånt där som ligger i utkast idag. För att jag känner att jag vågar det. Eller nåt. Ta allt lite coolt. Det är inte speciellt genomtänkt, mest ordbajsande. Hejdå.