atheresep

vet inte

DET ÄR STAVFEL OCH SKIT ÖVERALLT MEN DET VIKTIGASTE ÄR ÄNDÅ DU. JAG VET INTE VARFÖR DET HÄR PUBLICERAS HÄR MEN JAG BEHÖVDE SKRIVA AV MIG.
och tänker du "det är bara en hund" så försvinn äckliga människa.

---

Det var tisdag och jag hade precis haft en riktigt bra idrottslektion. Vi hade haft simmning och jag hade sett Paulina göra ryggplask efter ett försök till en volt. Vi skrattade gott åt det hela vägen till omklädningsummet. Jag visste att du blivit sämre de senaste dagarna men det brukade vanligtvis bli bättre. Jag tar fram mobilen och läser det senaste smset. " Det blir ingen träning idag. Jag vill att du kommer hem ikväll." Jag förstod direkt att något var fel och klumpen i magen flyttade sig upp till halsen. Jag fick inget svar från mamma och pappa fick jag inte ur någonting. Värst av allt var att inte veta. Jag tog mig igenom resten av dagen och när den väl var slut så tog jag mig motvilligt hem. Jag visste redan då. Jag kommer hem smyger in och där står du som vanligt. Lyfter på läppen och knorvar dig mot mina byxor. Sen sitter vi där. Då förstår jag. Jag springer med lätta fötter till mit rum och jag vill inte att mamma ska komma dit, jag vill inte höra.

Efter att ha stirrat mitt ut i ingenstans i en kvart kommer mamma, hon kramar mig och vi gråter. Så kommer du. Glad och ovetande. Mamma hämtar andan ett par gånger tills hon efter enlång stund säger " Jag har bestämt mig för att låta honom somna in, för att ta bort honom." Så brister allt och jag vet ingenting längre. Jag vill vakna från det här. Jag reser mig och går därifrån och jag kan inte titta på honom. Jag kan inte.

Senare mot kvällen sitter jag bredvid din korg och klappar den finaste jag vet. Det är sista gången. Jag lägger mig i sängen men vil egentligen sova bredvid dig, men jag vill inte  oroa dig. Jag vaknar nästa morgon och vet att jag gråtit hela natten. Det är som ett tungt moln som ligger över oss och känslan av att kliva upp är hemsk. Jag vill begrava mig djupt under täcket och stanna tiden. För jag vet - att för varje gång klockan tickar så kommer vi bara närmare. När vi sätter oss i bilen så finner ingen av oss några ord och det ligger en konstig obeskrivlig känsla och lurar hela vägen till Strömsholm. Och just då känner jag mig bara tom.

Det är när vi kliver in i rummet jag förstår att det är på riktigt. Jag kramar dig. Dörren som veterinären snart ska komma in genom känns som helvetets dörr och jag skriker inom mig att den aldirg ska öppnas. När den väl öppnas känns det som vinterns kalla blåst precis träffat rakt i hjärtat. Sen ser jag dig försvinna och jag vet att det är sista gången jag ser dig  vid livet.

Väntan på att dörren skulle öppnas återigen var lång och det enda jag ville var att du skulle vara den första att komma ut därifrån. Det känns lite som att ett lugn sprider sig över allting när dörren väl öppnas. Jag får se dig för sista gången där du ligger där så stilla. och du är det finaste jag vet. Ord som " det va bäst så här" och " ni har gett honom den största gåva man kan ge någon, att få somna in så stilla" är ord som inte riktigt är viktiga just då. Men när jag saknar dig är det ord som bitit sig fast. Det var bäst för Dig.

Du är trots allt bara på andra sidan - men jag saknar dig så obeskrivligt mycket.
Elva år av kärlek - vi ses igen prinsen, vi ses.

---

vet inte varför texten har blivit en vägg - ledsen för det.

gud, tessan du skriver så det träffar rätt i hjärtat!!!! sitter här med en klump i magen och tårar i ögon, men jag kan tyvärr inte säga att jag vet hur det känns, för det gör jag inte, men jag hoppas att du vet att jag alltid finns här tessan!<3

callsan,åh-du är så jävla bra.Världensbästa.

Puss, fina du♥♥♥

♥♥♥♥♥♥♥♥♥

gumman... förstår hur du känner, och vill att du ska veta att jag finns om du behöver snacka. ta hand om dig, du är stark <3

puss pk, fina unge,du är världsbra♥♥♥♥♥

du vet ju redan hur jag reagerade på inlägget.... :'(

Jag saknar också Birreboy massvis, och även mamma Winga som vi tog bort för 4 år sedan. Saknaden, ja, den försvinner nog aldrig men det blir lättare, älskade vän. I 11 år var han ditt hjärta, lev på minnena ni hade tillsammans och skratta åt dem. Jag kommer t.ex. ihåg när vi(din & min familj) var i det där lillalillapluttlandet och Winga fick dricka ur colaburken av din mamma, haha, jag kommer ihåg vad jag skrattade..

Birre & Winga har varandra nu, tillsammans med kaninerna.. De gosar massor & vakar över oss. Jag brukar titta upp mot himlen om kvällen när det är stjärnor där, och om det är några stjärnor som lyser lite extra starkt brukar jag intala mig själv att det är Kinnie,Shami,Winga,kaninerna,hönsen osv som är där uppe och kikar på oss.. <3

Du kommer klara det, vi kommer göra det. Det kommer ta dit att acceptera allt. Kommer ihåg hur frustrerad jag var när Winga dog, vad orättvist jag tyckte det var. Birre lever vidare inom oss, och det kommer han göra för all framtid<3<3

oooooch du vet att du alltid kan komma förbi och gosa med mina voffsar<3<3<3<3



I love you, bästi

<3

åhh, bästobarn. du är så jäkla bra ♥♥♥♥ leva på minnena, det ska jag. De har varandra nu♥ trots att allt känns sådär förbannat orättvist hela hela tiden.. Men det var bäst för Honom, vilket i slutändan alltid kommer vara viktigt. Jag älskar dig bästobarn,fina fina fina vän. Puusss ♥♥♥♥♥♥